Hörneå bys hemsida www.becken.se
Rallarungens bekännelser!
Att växa upp som barn till vattenrallare
- en berättelse av Tord Fröling
Del 11 - Lärdomar från pappa - som lärde oss ungar många olika färdigheter.
Lite påfyllning av minnen från Rallarungens uppväxt. Man kommer på nåt nytt då och då när man tänker tillbaka.
Fiske
Fisket var en naturlig sak i vår uppväxt och fisk var då en viktig mat på bordet…både av ekonomiska skäl och hälsoskäl.
Pappa lärde ut hur man kastade, vilka beten man skulle ha, var man skulle fiska och hur man skötte sin fiskeutrustning. Ofta fiskade vi med flugkast och när man använde båt var det alltid ett par släplinor med ca tre flugor på var sida som fångade fisk bäst. Nät använde vi aldrig och det fanns ingen anledning till det. Man fick tillräckligt med fisk för vårt behov med handredskapen.
Inga förbud på den tiden, man fick fiska gratis precis överallt, både i sjöar och älvar.
I Byskeälven stötte min far för första gången samman med en förbuds-skylt i både hans och mitt liv. Jag var 13 år då men jag minns hur vansinnigt förbannad farsan blev. Han flög på skylten, rev ner den och kastade den så långt han orkade. Sedan tog han ut kastpöet ur bilen och gick muttrande ner till älven och började kasta. ”Fiskeförbud, vem faan har hittat på något så idiotiskt ” hörde jag honom säga.
Efter en stund kom en grinig gubbe ner och hojtade att här fick man inte fiska??
”Å vem faan har hittat på det” sa farsan. Ja, vem det var tror jag inte han kunde svara på, men det fanns skyltar sa han.
”Jag har då inte sett nån skylt svarade farsan och fortsatte fiska en stund tills han fick en hyfsad öring, innan vi gav oss av hemåt mot Klemensnäs igen, där vi bodde för tillfället.
Det var mitt första möte med ett fiskeförbud, 1955
Därefter har förbuden haglat tätt i ”Vår Herres” fiskevatten.
I Norge kan vi se resultatet i form av t.ex ”Volvos” fiskevatten, SCA-s område osv. Andra områden, oftast de bästa, har man pris-satt så att bara ”Den rike” har råd att slänga ut kroken där.
Min pappa slutade fiska vid 70-årsåldern. Varför vet jag inte, men det kanske bjöd emot pga alla förbud och regler? Jag frågade aldrig, men jag tror också att hans slitna kropp sade ifrån. Domnande darriga fingrar, droppfot, sämre balans, sämre mörkerseende mm bidrog säkert till att han slutade.
Pappa lärde oss också meka, svetsa , bygga, snickra, reparera olika saker istf att alltid köpa nytt.
Han var en hejare på att laga det mesta som gick sönder. Inte bara gitarrer och fioler utan allt som behövde en översyn för att fungera igen.
Köra bil
Inom vår familj är det inte bara en kamp om laxar, även en kamp om prickfri bilkörning pågår. Än så länge är det pappa som leder.
Pappa lärde oss alla tre barn att köra bil. Han lät oss köra för att öva så snart vi skulle på någon biltur. Teorin klarade vi av själva och uppkörning på den tiden var av enklare slag.
Farsan påpekade alltid fel o brister, men kunde även berömma. Han varnade för faror ”bakom hörnet”, vanliga misstag och faror med djur i naturen och bilister som var ”farliga” på sitt sätt.
Hans motto var i princip: kör aktivt, se upp överallt och koncentrera dig på körningen hela tiden, INGET ANNAT. Misstänk alltid att någon kan göra ett misstag, tvärbromsa framför dig, svänga utan att varna , korsa din väg utan förvarning osv, osv. Jobbigt men nödvändigt.
Åk inte med dig själv, KÖR!! Det är du som bestämmer hur det ska gå så långt möjligt!!
Resultatet kan vi nu summera – vi blev nämligen
Försäkringsbolagens drömkunder?
Pappa körde 64 prickfria år trots många, många mil i olika bilar, lastade med verktyg osv. Fruktansvärda vägar, resor i Finland, Ryssland och även på semesterresor med bil nere i Europa.
Han samlade på förtjänstmärken och var stolt över sin körning
Jag själv har nu 52 prickfria år .
Min fru Aneth 46 prickfria.
Brorsan har kört 50 prickfria år nästa år, men han har ärvt pappas märken, något som verkligen förpliktigar!!se bilden!
Syrran 44 prickfria år
Vi har aldrig nyttjat bilförsäkringen till annat än nån ruta pga stenkott.
En och annan fortkörning tror jag vi har, särskilt jag och min bror, men det kan bero på den ”aktiva” körningen. Något som jag tror bidragit till att vi aldrig ”somnat bakom ratten”, varken på riktigt eller bildligt talat. Vi har aldrig blivit påkörda bakifrån t.ex J
Jag lärde sedan våra barn att köra som privatister, både pojkarna, deras fjällor och andras barnbarn,, två av Estrid Bohlins flickebarnbarn t.ex och vad jag känner till så har ingen av dem drabbats av några skador ännu, peppar, peppar, det blir allt svårare i dagens intensiva trafik.
Jag tror det kommer att bli svårt att slå pappas rekord på 64 prickfria år- men vi ska försöka, det lovar jag.
Hörneå 2012 Tord Fröling - Rallarungen
Besökare
Hörneå bys hemsida www.becken.se